Vänsterpartiet i Karlskrona

Jag heter Emma Hilborn. Jag är ordförande för Vänsterpartiet Karlskrona, ledamot i äldrenämnden, ersättare i kommunfullmäktige och ersättare i landstingets primärvårds- och tandvårdsnämnd. 

Idag ska jag prata om klasskampen och klimatet. Det jag väljer att kalla klimatklyftorna; alltså hög- och låginkomsttagares olika påverkan på klimatet. När jag pratar om att minska klimatklyftorna handlar det om att höginkomsttagarna måste minska sina utsläpp. Jag kommer också prata om varför Vänsterpartiet behöver ta ett ännu större ansvar i den samhällsförändring som krävs för att förändra framtiden för vår planet. 

Vänsterpartiet har alltid varit bra på att se strukturella fel och orättvisor. 

Det är lite det vi gör bäst. Vi ser felen och verkar för att se till att de försvinner och verkar därmed för en bättre värld. En värld som är till för alla och där vi alla har rättigheter såväl som skyldigheter. Stora delar av Sverige håller sällan med oss till att börja med, men gradvis förändrar vi samhället och får det som börjar som en utopi att bli verklighet. Kvinnlig och allmän rösträtt, 8-timmars arbetsdag, förskoleplats till alla barn,  lagstadgad semester, förbud mot barnaga.... Listan kan göras lång över vad vi drivit, och förverkligat. 

Vi har stått på arbetarnas sida i kampen mot giriga företag. Vi har stått på kvinnornas sida mot patriarkatet. Vi har stått på homosexuellas sida mot ett förlegat samhällsideal. Vi har stått på u-ländernas sida mot i-ländernas utsugning. Vi har stått på rasifierades sida mot rasism. Vi har stått på asylrättens sida mot egoism. 

Och nu är det hög tid att vi, på allvar, står upp för vår planet. Det är en kamp vi måste vinna om det ska finnas någon värld kvar för våra barn. Det finns ingen som kan göra det lika bra som vi, därför är det vår skyldighet! 

Det går inte att genomföra en seriös klimatförändring utan att minska klimatklyftorna. Och för det behövs socialism. Omfördelning av resurser är en nödvändighet. Minskad konsumtion för de rika likaså. Det krävs en annan ekonomi; en ekonomi för alla, inte bara för de få. 

All statistik visar att ju mer pengar någon har desto sämre är den personen för miljön. Pengar gör klimatavtryck. 

Paradoxalt nog har miljökampen i Sverige idag blivit en fråga om att konsumera mer, inte mindre! Hur kan det komma sig? Jo, jag ska förklara. 

Regeringens miljöpolitik är undermålig, vilket vi bland annat ser när de inte ens förmår avveckla brunkolsverksamheten i Tyskland. Eller när de lämnar ifrån sig alldeles för svaga förslag som inte räcker till, som när det gäller flygskatten. 

När inte de som kan och bör tar det samhälleliga ansvaret blir det upp till individen.  Det har blivit upp till var och en att ta ett personligt ansvar för miljön, istället för att regeringen visar vägen och tar klimatsmarta beslut som gör skillnad. Men strukturella fel kan inte lösas av den enskilde på sin kant, de kan bara lösas av samarbete. Det vet vi i Vänsterpartiet. 

I Sverige idag är det hög status att vara klimatsmart. Så långt allt väl. Men samhällets norm för vad som är klimatsmart kräver en hel del konsumtion. Och därmed en hel del pengar. 

Normen för att vara klimatsmart är att köpa dyr, ekologisk mat. Klimatcertifierade kläder med god kvalite för hutlösa summor. Elbilar som kostar enormt i inköp både i form av pengar och, inte minst, för klimatet i tillverkningsprocessen. 

Det är vår privata miljöpolitik det, ju mer vi konsumerar desto mer räddar vi världen! Samtidigt som det ses ned på dem som inte har råd att vara klimatsmart enligt den svenska normen. 

Det är dags att tala om de riktiga miljöhjältarna och om varför Vänsterpartiet måste se till att Sverige får en miljöpolitik värd namnet. 

Vi börjar med det privata. Vad kan vi som privatpersoner göra för miljön? Vem är Sveriges mest miljövänlige person? 

Ja, inte är det höginkomsttagaren som visserligen kör elbil och köper ekologiska gurkor. Högre inkomst leder till fler utlandssemestrar, större bostäder, fler bilar och prylar vilket kräver stora mängder energi och naturresurser – och det kompenseras bara i mycket liten grad av att det i den livsstilen också ingår att man köper ekologiskt kaffe. 

Så Sveriges miljöhjälte är de av oss som inte har råd att ha bil utan är hänvisade till kollektivtrafiken. 

Miljöhjälte är också de av oss som är ensamstående småbarnsföräldrar. Som aldrig kan unna sin familj ekologiska apelsiner men å andra sidan tar tillvara på varje matrest och sällan kan välja den mat som släpper ut mest - det dyra klimatdåliga köttet. 

Det är de av oss som syr och tar hand om sina kläder som är köpta på second hand. Som bara köper de kläder som verkligen behövs och som sedan använder dem livslängden ut. För slänga är otänkbart, pengar växer inte på träd. 

Vi har de av oss som inte renoverar kök och badrum i tid och otid. Särskilt eftersom vi inte äger vår egen bostad. 

Vi har de av oss som aldrig köper utsläppsrätter- eftersom vi ändå inte flyger! 

Ändå visar forskning att de som orsakar minst miljöpåverkan, alltså låginkomsttagare, oftare har dåligt samvete för att de inte lever miljövänligt än de som har stor miljöpåverkan, höginkomsttagarna. 

Detta för att fokus ligger på VAD en konsumerar. I själva verket handlar en miljövänlig livsstil i mycket högre grad om att AVSTÅ från att konsumera. 

Den franske ekonomen Thomas Piketty har levererat en rapport om klimatfrågan. Där konstateras att det inte räcker att jämföra länders utsläpp: Man måste jämföra de olika samhällsskiktens påverkan på klimatet. Alltså vad jag kallar klimatklyftorna. Över- och medelklassen i tillväxtländerna har ökat sina koldioxidutsläpp mer än någon annan grupp de senaste 15 åren. Det är givetvis orimligt att de som redan har, ska ha ännu mer. 

Piketty menar att klimatåtgärder ska riktas mot de grupper av enskilda individer högst upp i samhällena. Att det är ett klassperspektiv på klimatet som borde stå i debattens centrum. Jag håller med. Klimatklyftorna måste minska. 

Om vårt samhälle ska börja röra sig mot en hållbar miljöpåverkan kommer ändrade gemensamma normer vara a och o. Rent frivilliga system som återvinning eller olika slags märkningar möjliggör visst för de som vill att gå före, men upprätthåller en falsk bild av att individuella val på marknaden kan rädda planeten. Sådana system talar till oss som konsumenter, inte som medborgare. 

Miljöfarliga verksamheter borde förbjudas, inte subventioneras och bjudas ut på marknaden. Och det kräver politiska åtgärder på samhällelig nivå. För att det ska bli möjligt krävs ett politiskt tryck från oss väljare. Visst har vi som individer ett ansvar, men inte i första hand ett konsumentansvar utan ett medborgaransvar. Att ta ställning och bilda opinion för att ställa om samhället. 

Det är hög tid för Sveriges riksdag och regering att ta ansvar. Och det kommer de inte göra av sig själva, det är tydligt. Vi alla här behövs för att sätta press på politikerna. Tvinga dem att ta rätt beslut. För politiker är känsliga varelser. De vågar bara ta tuffa beslut om de känner att folket är med dem. Här behövs Vänsterpartiets aktivism såväl som parlamentariska sida. För att förändra samhället behövs var och en av oss. 

Vilket är då ett av det viktigaste samhälleliga besluten som kan tas för vårt klimats skull?  Vad ska vi ta strid för? 

Arbetstidsförkortning! De flesta av oss vill hellre gå ner i arbetstid än att öka sin lön. Och vi, över en viss inkomstnivå, blir inte lyckligare av att tjäna mer. En generell arbetstidsförkortning, ungefär i takt med produktivitetsökningen, innebär att vi skiftar framtida löneökningar mot mer fritid. Det skulle vara bra för miljön, och också bra för de flesta människor. 

Det är dags för Vänsterpartiet att ändra samhällsnormen och förbättra klimatpolitiken! Det är dags att väcka upp vår själviska samtid. Det är ingen som blir miljöhjälte för att hen kör elbil, köper mängder med kvalitetsskor och inreder med Svenskt Tenn. Man är bara rik. 

Kom ihåg att ett nytt skoavtryck av dyrt märke lämnar efter sig ett betydigt större ekologiskt sår på planeten än ett par väl omhändertagna pjucks från Skopunkten. 

Det är alldeles uppenbart att Sverige och västvärlden inte kommer kunna uppnå klimatmålen utan att förändra samhällets normer. Klimatkrisen är ingen kris vi kan shoppa oss ur. Det är en kris som kräver att de rika beter sig mer som vanligt folk; med mindre pengar att spendera, mindre villor att bo i, mindre möjlighet att flyga på utlandssemestrar. 

Det är en kris som kräver att vi förändrar vår gemensamma bild av lycka. Mer tid med nära och kära är viktigare än fler par skor och ännu en dyr bil. Det är en kris som kräver fördelningsekonomi och arbetsförkortning.  Det är en kris som kräver socialism. 

Och vem är det som kan förändra samhällets normer? Både genom aktivism och i parlamenten? Det är ju vi! Vänsterpartiet har förändrat samhället förr och vi kan göra det igen. 

Planeten behöver minskade klimatklyftor! 

Planeten behöver socialism! 

Planeten behöver Vänsterpartiet!